Jag tog mig frammåt nästan dansandes genom snön med ett barnsligt leende lekandes på mina läppar, i min hand höll jag din present.
Mina steg känns alltid så otroligt lätta när de styrs åt ditt håll, kanske är det glädjen som gör att jag nästan flyger fram?

Glädjen av att få stå framför dig och se in i dina ögon och se våra likheter och känna hur stoltheten växer i mitt bröst av att få vara din dotter, för i mina ögon har du alltid trots dina kanske lite för tunga brister varit min förebild och mannen i mitt liv.
Den som jag som barn sa att jag skulle gifta mig med.
Den som jag som barn sa alltid skulle vara den enda.

Äntligen står jag framför din dörr och läser ditt efternamn på dörrens brevinkast, Lundin.. ett namn jag så stolt tagit efter dig och aldrig kommer att byta bort.
Du väntade mig och jag kännde en välbekant doft fylla trapphuset, kaffe, som jag alltid begärde att ha när jag kom på besök.

Du hade tydligen hört mina välbekanta steg i trappen och öppnade dörren innan jag ens hunnit tänka tanken på att ringa på din dörr med den där ringsignalen bara vi har.
Och där stod du nu framför mig med ett leende på läpparna och sträckte fram dina armar och välkommnade mig med en kram.

Jag viskade i ditt öra "grattis på din dag pappa, jag älskar dig" Du kramade till lite extra och svarade " tack så mycket min prinsessa, jag älskar dig"

Så skulle den här perfekta dagen ha sett ut om du hade varit kvar hos mig, men istället får jag den där välbekanta smärtan i mitt hjärta, smärtan av en otrolig saknad och bedrövelse.
Som jag önskar att du fanns här hos mig för att torka de tårar jag fällt över dig, eller bara att ha dig här att kalla pappa... och tala om för dig hur otroligt mycket jag älskar dig trots ditt val att leva.
För mig kommer du alltid att vara nr.1

Grattis på din dag min älskade pappa du finns i mitt hjärta ♥