Att jag skulle vara småaktig?

Kan tala om att det är det sista jag är.

Har alltid ställt upp på personen i fråga, med att städa när personen inte mådde bra psykist och inte gjorde det själv, jag har ta mig fan diskat och jag skojar inte kilo vis med disk med stora svarta mögel ingrodda varelser, ofta var möglet stora som kattungar och minst lika ludna, jag har städat personens toalett från skit på golven och allt!

Jag har lånat ut pengar till hyra, jag har funnits som moraliskt stöd när personen behövt någon att prata med, och jag har bevarat hemligheter.

Och jag har aldrig en gång ångrat att jag gett den hjälpen, innan idag.

Är nog igentligen inte ens arg utan mest besviken, då jag verkligen alltid funnits för personen.

Usch för den nu..